Okategoriserade

Orsak & Verkan

Jag är ingen dålig människa.

Inte perfekt heller. Men jag ljuger aldrig, däremot försöker jag hålla truten när risken finns att jag sårar ngn som inte förstår bättre.

Dom som är nära mig vet att jag är; ärlig, lojal, rättvis, envis, har sjuk humor och prioriterar exakt samma sak hos motpart.

Jag dömer sällan, jag vet att alla handlingar har en orsak och ett ursprung.

Däremot så dömer jag lögnare och orättvisa människor. Jag dömer dom hårt t o m. För lögner, (förutom s k vita ofarliga), för aldrig ngt gott med sig.

Jag sväljer inte lögner eller orättvisor.

Man ska välja sina krig. Välja det som är rätt. Välja att finnas.

Börja med sig själv, utöka till andra, vara ett föredöme emot dom fördömda.

Jag hjälper gärna den som klantat sig och ångrar sig, men bara om hen förstått orsak och verkan. Aldrig någonsin den som går i försvar eller skyller ifrån sig.

Vilken verkan skulle det ge om jag hjälpte ngn som inte förstått?

Att man klarar sig ur sina egna missöden med mer lögner?

Det är ngt vi alla borde envisas med.

Förklara orsak och verkan, samt aldrig ta över ansvar eller släta över orättvisa behandlingar.

Det är förminska sig själv, att sudda ut sin egen person.

Självklart handlar inte om att man ska ha kontroll eller att fostra sin omgivning.

Det handlar om människors lika värde; oavsett kön, ställning etc.

Det handlar om empati, människosyn och rimliga värderingar.

Alla har rätt att finnas, inte på bekostnad av andra, utan som den person man vill vara.

Var ärlig, den respekten är du och andra värda.

Lögnare saknar värde och det kanske är en förklaring, men knappast en ursäkt.

Jag tror faktiskt att lögnare mår bra av att bli avslöjade i slutändan. Om lögner inte kan ge ngt, så måste man ju vara ärlig och tro på sig själv. Till slut kanske den som behövt lögner faktiskt tror på att den duger som den är utan lögner.

Vad har vi då?

En människa vi tror på.

Vad händer då?

Den människan växer och tror på sin egen röst.

Hur vackert är inte det?

Okategoriserade

Inatt jag drömde….

Jag hade en så underlig dröm inatt.

Jag drömde om att jag låg i ett hav och tittade på medan min yngsta dotter spelade flipperspel i vattnet med en delfin.

Hon lärde delfinen hur den skulle göra.

När delfinen fattat spelet lät den högt och lyckligt och började sedan sjunga högt.

Min yngsta dotter och delfinen jagade varandra i vattnet, dom var lyckliga.

Jag skrattade med dom.

Helt plötsligt kom en våg, så hög att den skymde hela världen.

Jag följde med vågen och hamnade i en snödriva vid stranden, helt plötsligt var det vinter.

Jag tittade efter barnen, för båda hade varit i havet.

Jag såg dom snabbt.

Dom stod långt upp på en snöpelare, i en stor back med trädörrar bakom sig.

Vad ska vi göra mamma?

Jag tänkte att om en hoppar, så tar tyngden av dörrarna en bakåt när den andre hoppar.

Jag sa att hoppa emot mig exakt när jag säger till.

Jag tar emot er.

Ok mamma. Säg klara, färdiga, gå.

Sen vaknade jag.

Okategoriserade

Att skjuta sig själv i foten brukar sällan tillföra ngn större förändring än en fotskada.

Jag blir uppriktigt ledsen när jag ser förgreningar av feminister spåra ur.

Jag ser grupper startas för att provocera, förstärka en dels egon på en väldigt låg nivå. Att följa den s k retoriken fick mig att nästan rodna, av skam.

Hela tiden är det ngt som måste hatas, och det är alltid männen.

Jag är den första att understryka att övergrepp i ngn form aldrig är ok. Jag vet att män är överrepresenterade när det gäller övergrepp.

Men du vet minsann inte hur det är att vara utsatt, kan man kontra med. Jodå, jag har varit utsatt och hur jävligt det än var, så hade jag alltid en tröstande tanke; jag är iaf inte som du.

Men.

Vad händer nu?

Ska vi gå i samma fotspår,bli som förövarna?

Vad blir effekten av att skapa ett garde?

Vad är syftet?

Vem gynnar det?

Kvinnan som blivit utsatt? Knappast, hon står inte med en megafon i handen. Hon gömmer sig för livet. Vad hjälper en megafon till? Förövare blir ännu mer förslagna i sina uppsåt, med större och värre våld emot kvinnor.

Mannen, som blir stenad i media, att han blivit tagen, innebär inte att resten av förövarna blir det. Blir männen med psykopatbeteende rädda? Knappast. Det kan nog trigga till större våld emot kvinnor.

Så vad blir effekt? Hat emot folkgrupp.

Syftet; att höras och synas, då menar jag skaparna av dessa grupper. Få masslikes? Tjäna pengar på hat?

Vem gynnas? Männen som vill hata och kvinnor som vill hata.

Vad löser en känsla som hat?

Känslor har aldrig löst ngt.

Detta sätt löser inga problem, det skapar bara fler.

Jag tänker inte kalla mig feminist längre. Jag trodde det var rättvisa och människors lika värde. Dessa grupper motbevisar det.

Uppfinn ett nytt ord för starka kvinnor som förändrar med sin erfarenhet, stolthet, kunskap samt vetskap om rätt och fel.

Ni finns och er tror jag på.

Jag tror på människors lika värde.

Jag tror på att vara medmänniska inte motmänniska, inte gruppmänniska.

Jag tror på förändring och utveckling genom kunskap, respekt och kommunikation.

Jag tror på beprövad erfarenhet och forskning som grund för en förändring.

All förändring börjar alltid hos en själv. Bär det och lev utifrån det.

Okategoriserade

The End, (Is a new beginning).

Jag har aldrig gått i terapi på riktigt.

Men fått hard core terapi av verkliga livet.

Jag har slungats emot, golv, väggar och mark för att ngn annan ska försöka få makt över mig.

Jag har lärt mig mkt om mina egna superkrafter, genom att välja och söka fel.

Jag har lärt mig vad som är sant och rätt.

Varje gång så har jag ändå rest mig så hastigt som om jag aldrig legat.

Vägrat ta på mig offerkoftan. Eller baka en försonande kaka.

Jag har varit en real pain in the ass, hos dom som velat dominera mig.

Det är jag stolt över, dom lärde sig en läxa, jag likaså.

Jag har ändå alltid undrat, var jag inte värd att bli hörd?

Var det jag sa så fruktansvärt?

Jag framhöll det ni ville vara, sa att det är den jag vill se, den modige pojken, men sa att det blir på bekostnad av den ni tror ni ville vara.

Var er själva, det blir ärligast då.

Bad er så många många ggr, kan du inte bara höra mig, och inte bara dig när vi kommunicerar?

-Jag hör bara mig och aldrig dig.

– Så är jag upplärd.

En sån sorglig lärdom.

Dessa trasiga människor, som hellre lagar ytor än sig själva eller det dom kunde ha haft.

Som;

Kärlek.

Godhet.

Tro och tillit.

Finns det ens kvar?

Vi väljer alltid våra handlingar i vår film som kallas livet.

Man kan leka kejsaren i hans nakna kläder, men seriöst, vem vill se den? Ännu mindre leva i den.

Nej jag väljer en film med kärlek, smärta, budskap och humor, ngt man kan känna igen sig i.

Var din egen superstjärna.

Någon annans kommer du aldrig bli.

The End.

Okategoriserade

Att gå vidare

Jag har haft perioder i livet när jag undrat om det här var allt.

Jag hade hem, fritidshus, studsmatta, regelbunden inkomst, make och barn.

Men jag levde inte.

Jag förstod inte vad det var för fel på mig som inte var nöjd, och avundsjukt lyssnade jag på dom som kunde jämföra fasader och vara nöjd med det.

Jag var inte nöjd, jag var missnöjd.

Vårt fritidshus låg väldigt nära en sjö.

Mitt i natten låg jag vaken, missmodig och ledsen.

Jag gick iväg naken i en morgonrock, till sjön.

Det var bara jag, månen och sjön.

Jag simmade så långt ut jag kunde och la mig på rygg, tittade på månen och kände djupet under mig.

Jag låg där länge, kände och tänkte, bestämde mig för att vara mig, att jag var värd det.

Jag började måla.

Som ni kan se utan ngn helst slags begåvning, utan bara för att hitta tillbaka.

Efter det kunde inget bli som förr och jag hade hittat mig själv mitt i allt.

Jag förstod att jag inte kan försöka eftersträva fasader, utan att jag måste få vara jag i det sammanhang jag valt.

Det var avgörande och jag ler alltid inombords och växer när jag tittar på just den målningen.

Den påminner mig om vad som är viktigt och oviktigt.

Mitt växande som tog fart där och då.

Som gav mig substans

Jag finns och är bäst på att vara jag.

Okategoriserade

Fredag

Jag bara älskar fredag efter kl.16.00.

Nu återstår bara helgen. Planering och förkalas för blivande 10 åring.

Samvaro med barnen, tillsammans med ledighet utan krav och stress.

Så njutbart.

Det är VÅR nu.

Oavsett hur skitigt det än kan vara, så är det ändå ljust, vackert och lite varmt ibland. Livet trycker på och längtan likaså.

Allt krackelerar i ljuset, och man ser hur fasaden egentligen ser ut. Fram med bredspackel och spikar. Här ska målas om, så vi överlever till nästa år, tills vi hittar nya sprickor att täppa till.

Jag vänder mitt ansikte mot ljuset, och vilar mig inåt.

 

 

Hur man än tar sig an ljuset, så är det välkommet.

Trevlig helg

Okategoriserade

Hur gammal/ung är du?

För många år sedan så blev jag inbjuden att hänga på en väninnas terapeutbana.

Jag var djupt misstrogen till hokus pokus, men väldigt fäst vid min väninna.

Så jag sa ja till ett retreat till mina ungdoms dagar.

Det innebar rent kort att vi, via meditation, skulle färdas tillbaka i våra liv.

Det gjorde vi.

Vilket språng det var.

Jag såg mig själv som den jag saknade och ville se.

Vem var det då?

Jo en barfotaflicka med gräs blandat med blommor i handen, helt nöjd med detta, med en enda önskan, att få låta detta vara så enkelt.

Men jag tappade henne.

Bytte ut henne emot en 100 åring, för en 6 årings enkelhet och önskningar.

Jag blev vuxen vid 6 års ålder, fick ta ansvar, blev specialist på att lyssna av andra, tolka omgivningen och hjälpa dom som behövde hjälp.

Mina erfarenheter och kunskap gav mig en 100 årings erfarenhet, min 6 åring glömdes delvis och ofta bort.

Det jag kunde bekräfta och se hos andra vart och är mitt mest uppskattade drag.

Så lätt det blev att jobba inom vården.

Jag kunde se saknaden efter livet och sorgen över det som begränsar.

Där har jag alltid varit ”spot on” direkt.

Vilket alltid bekräftat 100 åringen, men även den man saknade.

Privat så ville jag vara min 6 åring ibland, där bjöd jag mina barn, tillfälliga kärlekar och vänner på det. Jag ville ge dom livet. Inte bara erfarenheter.

Att prata med andra 100 åringar har visat att det dom saknar mest är sig själva.

Var dig.

Vad vet du om imorgon?