Lyssna

Språk = bråk?

När jag gick i grundskolan var jag mest tyst.
Min uppväxt hade gjort mig tveksam på ord, det intressanta var mer hur dom uttalades, varför och allt som sades utan en bokstav.

Jag blev och är en mästare i ickeverbal kommunikation.

Jag var redan som 6 åring less på alla ord som sades med snälla ord och kalla ögon.
Jag lärde mig väldigt mkt, att kommunikation med ord ofta är oäkta och fyller en funktion, för talaren.
Man vill ha bekräftelse när man talar och till 99% ja svar. Svarar man emot är man ett hot mot existensen.

När jag gick på mitt första egna utvecklingssamtal tänkte jag att det skulle gå lätt som en plätt.
Jag hade varit tyst och snäll.
Fröken säger; jodå hon är duktig, långt före i läsning, men tyvärr lite näbbig.
Jag var 7år och förstod ingenting.
Men det hade retat fröken, att jag inte var som andra barn, att jag hade kommit långt i läsning, (utan hennes hjälp och därmed bekräftelse), alltid var tyst, svarade rätt och aldrig bett om hjälp.

Idag pratar jag mest i mitt arbete som jag behärskar faktiskt nästan fulländat, perfekt kan man aldrig bli och det är inte meningen.

Jag pratar också mkt när ngt är orättvist, då blir jag kall, mkt tydlig och ibland, jo oftast arg.
Det händer oftast när ngn utnyttjat en utsatt, ofta genom rutten kommunikation.
En del tycker att jag är läskig när jag kommer igång. Alla troll spricker i ljuset och jag slår på varenda strålkastare.

Ord emot mig skrämmer inte mig personligen, men hur andra påverkas av andras illvilja och makt kan göra mig rädd. För människans kraft att skada, bara för att få ett eget ja svar.

Mest pratar jag med mina barn. Dom får styrkeord, tramsiga kärleksord, uppsträckningar, tröst, motfrågor och sånger.
Jag vill bekräfta dom, hjälpa, lyssna och finnas.
Det bekräftar ju självklart mig som vet att man måste bli hörd, för det man faktiskt säger.

Ibland är jag, eller barnen trötta på ord och då talar vi med kroppen. Kramas, buffar och säger att vi ska tanka kärlek. Då trycker vi varandras händer tills vi hamnar på grön nivå och allt är i balans igen.
Ibland är det bättre att sjunga. Jag sjunger tillsammans med dom i bilen t ex, dom kan Gabriellas sång utantill, ett mammakrav, vår kampsång.
Det och generna har satt sina spår.

Idag var jag på min dotters utv.samtal.
Hon var långt före i läsning, på egen hand såklart, och retar upp sin omgivning (killar som kör härskarteknik), genom att inte ta skit, svara emot.

Hon börjar tidigt.
Hon är modigast i världen.

Jag ska lära henne allt jag kan, morsan Baloo ska lära henne att slåss som en Björn.

”Var nöjd med
Allt som livet ger
Och allt det som du kring dig ser
Glöm bort bekymmer, sorger och besvär…..”

När ställde du en motfråga sist?
Och varför gjorde du det?
För din eller den andres skull?

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s