Barn · Okategoriserade

Barnens vardag, hur värderas den?

Idag hämtade jag min yngsta dotter i skolan.
Fröken mötte mig, en äldre mindre munter person, med snipigt uttryck i ansiktet. I släptåg kom min dotter med fullifan blick och pojke med illmarig min.
Fröken ser mig och ser grinig ut.
Jag går fram och räcker fram handen; hej jag är x mamma.
Inget svar tillbaka om vem jag pratar med.
Istället; dom här två har bara sprungit runt och gömt sig, hon sa att hon skulle hem.
Jag svarar; det stämmer och står i hennes tider. Hade du kollat upp det innan du dömde ut henne?
Det hade inte fröken.
Men fröken är inte på förstående humör, utan fortsätter dumt nog.
Sen ville hon inte göra reflexgrejen!
Jag frågar dottern, (pedagogiskt) varför? Dottern svarar; det var för lätt, tog ju bara en minut.
Fröken svarar; men alla andra tycker att det var roligt!!!
Jag svarar nu ganska kallt; anpassar ni undervisning individuellt för barn här? (Dom skryter med Montessori pedagogik på skolan).
Fröken svarar nu lamt; ja det gör vi förstås.
Jag tänker, hur tycker du själv att det går?
Jag kunde ha gått på ännu mer, men då jag visste att det saknades både utbildade Montessori pedagoger, ledning och struktur så slutade jag bara med en fråga. Ville inte genera mitt barn.
Vad heter du?
Fick svar och fröken började backa ut.
Döm inte barn utan rimlig anledning tillade jag.

Min dotter fick en avhyvling för att hon sprang runt, men jag sa också att det var rätt att hävda sin rätt.

Hon har rätt att kräva undervisning, respekt och utbildad personal.
Hon är 7 år.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s