Barn · Kärlek · Vilja

Min Mamma

Min mamma är inget lätt kapitel.
Hon var helt väck i huvudet när jag växte upp.
Bokstavligen.
Tills jag blev gravid med dotter nummer ett
Jag var 21 år och sa; ska du träffa ditt barnbarn så börjar du med medicin.
Hon gjorde det.
Blev relativt normal.
Som jag såg det, för sitt barnbarn.
Som jag ser det nu; för mig och sina barnbarn.
Jag knöt aldrig an till henne.
Jag var det hon borde ha varit i unga år.
Jag gjorde det hon borde ha gjort.
Men jag lärde mig oändligt mkt.
Om livet.
Verkligheten.
Vardagen.
Tack vare henne.
Jag lärde mig att slåss.
Når jag var trött på att slåss så åkte jag hem, hem till henne.
När alla dörrar var stängda, så var hennes öppen 24/7.
Tack vare henne har jag aldrig haft ngt hem, tack vare henne så visade hon hur ett hem kan se ut.
Ett rum, utan skuld och skam.
Ett rum att överleva i
Ett rum utan män som vill kliva av, på eller i en.
Hon är rädd för såna män.
Jag med bilen och barnen skyddar henne från sånt, vågar ta henne längre än torget, ända till Röda Korset, där hon kan uppdatera sitt hem. Tills vi äntligen kommer.
Hon hade varit hos doktorn häromdagen.
Hon frågade hur länge hon kan förväntas leva.
Max 5 år.
Det berättade hon medan hon serverade kaffe och snabbt frågade om jag sett extrapriser på Hemköp och kunde skjutsa henne dit.
Jag gjorde det.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s