Egenkraft · Kärlek · Kvinnomisshandel · Längtan · Tid

Tidsresa vid en badsjö

Idag åkte jag med familjen tillbaka till forntiden.
Vi åkte till staden där många saker började och några dog för alltid.
Vid sjön där jag badat så många ggr så spelades händelser upp i ett maniskt tempo.
Jag tittade på mina barn för att hålla mig kvar i det jag fått. Kärleken.
Jag såg hur jag tapetserade väggar efter att min skalle drämts in i den, hur polisen skakade på huvudet av brist på bevis, trots att röda spår av fingrar fanns runt min hals, (inga vittnen), hur grannen höjde stereon när min fästman möblerade om lägenhet med mig, hur den blivande pappan sparkade ut vårt ofödda barn.
Jag var så ung, så naiv, så sökande efter trygghet.
Jag flydde, bytte stad över en natt och träffade honom aldrig mer. Jag var 19år.
Slagen hade börjat när jag var 16år.
Men jag mindes också sommardagar, utan honom, då jag simmade, cyklade, lärde mig att paddla kanot. Jag mindes min längtan efter ngt annat.
Jag lärde mig allt, hur jag ska skydda det som är jag, att jag var värd mer än det där.
Jag tänkte att om jag får barn, ska dom få vara sig själva och nåde den som försöker förändra det.
Jag lyckades med det, fast dagens samhälle färgas så enormt av falska fasader.
Jag är så stolt över er, ni är modiga och äkta.
Mina fyra fina flickor.
Jag älskar er.

Och du, om just du som läst detta, är utsatt för våld, gå genast. Det blir aldrig bättre, bara värre. Du överlever, och efter en tid så börjar du förstå, att du, just du, är värd att leva för och med.
Du finns.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s