Okategoriserade

Det inte tanken som räknas

Jag har tappat räkningen på alla övergrepp jag utsatts för. Kan numera bara komma ihåg dom mest ”minnesvärda”.
1; blockflöjten, jag 8 år, Blockflöjtsläraren vill ta kort på mig, han tar kort på alla elever säger han. Sätter mig i konstig position. Sen vill han att jag sitter i hans knä, andas konstigt och ler utan anledning. Jag slutade med blockflöjt.
2; en kille som vill leka mamma, pappa, barn. Lägger sig på mig och trycker underliv emot mitt underliv. Drar i tuttskinn, jag 10 år sparkar och flyr.
3; visa pattarna!! Jag kan göra skruvstäd. Göran som alltid slåss kommer fram och vrider mina bröst 180 grader, obeskrivlig smärta. Göran besviket; fan du har ju knappt några pattar. Jag 11år går omvägar för att slippa möta honom igen därefter.
4; aspackad pojkvän som skriker att jag är ful och behöver kuk. Jag ligger och sover, vaknar av detta, somnar med smärtor och blod mellan benen. 16år.
5; Aspackad pojkvän, väcker mig med fingrar runt min hals, sparkar därefter min gravida mage, tar mig sen bakifrån. Blod överallt, omänskliga smärtor. Tar mig till akuten. Skrapas. Lämnar där och då pojkvän. 19år.
6; min kompis kompis behöver sängplats, får sova hos mig. Jag vaknar av att mina händer är låsta i hans, jag ligger på mage. När han är klar kastar jag ut hans kläder på gatan från 3:e vån, ber honom dra åt helvete. Han går naken ner och säger att han bara skämtade.
7; han är gift, ska skilja sig, han sliter i mig, jag står på huk, han tar i, det krasar i ryggen. Det rinner blod. Han knäpper byxorna.
Måste iväg på ett möte.
Jag har haft fel på ryggen sedan dess. Fick cancer i underliv. Läkte från cancer.
Men aldrig från övergrepp.
Det finns fler, men alla kändes som mitt fel.
Jag försökte anmäla ett, men fick inget gehör.
Anmälde ett annat, men där ansågs jag korkad.
Men jag samlade mod genom erfarenheter.
Jag reste mig.
Såg mig.
Jag utbildade mig.
Lämnade män som försökte styrketräna med mig.
Jag vann alltid. Dom hade fasaden. Jag hade mig.
Jag visste exakt vad jag hade att vinna och vad jag kunde förlora.
Valet var enkelt. Vinna mig själv, eller förlora mig själv.
Jag var inte längre rädd.

Jag bestämde mig.
Mina barn skulle inte ärva min historia och sårbarhet. Inte mormors, morfars, farfar, farmors.
Det kan och ska inte vara så att en förövare vinner bara pga person, (man), utan pga sak, (prövat i rätten).
Jag har fått enormt mkt skit för det, av förövare, men också av andra kvinnor som tycker att jag ska förstå att det är så dom (männen) är.

Självklart kan jag ses som ett offer, men det är inget ord jag känner igen mig i. Jag är uppväxt med begränsade möjligheter, men med en klar hjärna och en känsla för rättvisa.
Jag valde min väg, ibland i överlevnad, men mitt mål var alltid emot något bättre.
Jag lärde/lär mina barn att ytan är ingenting, innehåll och handlingen allt.
Du är inte bättre än det du väljer att faktiskt vara
Ta ansvar för det du äger på och det du suger över.
Till slut är det bara konsekvens av handling som räknas.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s