Okategoriserade

Plåster på såren

Så var hösten i antågande.
Om jag ska hitta något positivt med den så är det den rena luften, den lätta kylan.
Särskilt behagligt nu innan mörkret och efter hettan.
Det har stärkt min arbetsmoral, eller kanske tvingat mig till arbetsmoral för att slippa tänka på mörkret.
Ibland är struktur och rutiner bra, om inte annat för att trycka bort längtan efter något annat.
Ska påminna mig om det i november, när jag med 100% sannolikhet bara vill emigrera, byta jobb och vardag emot något annat.
Än har vi ljus, viss värme och solbrända armar.

Åkte bil idag och med musiken kan tanken sväva fritt och alla önskningar bli uppfyllda.
Det är något med att färdas, fart och hög musik som kan göra en resa magisk.
Jag och flickorna reste med Aretha, Robyn, Melissa och Maria Mena. Ren Kvinnokraft.

För att visst är det så att kvinnor förstår innebörd av text skrivna av kvinnor, bättre än män?
Kanske för att vi upplever saker med större känslomässigt engagemang än män?
Jag baserar det på sann och beprövad erfarenhet, även om jag förvisso, och som tur var, inte har erfarenhet av alla världens män.

Vi tolkar olika, det är iaf helt klart och förstår man det, så behöver man inte lägga energi på att sörja det heller.
Så det är bara ett torrt konstaterande.

Därför är kvinnors röster och texter så tröstande, när man känner sig ensam med sin röst.
Ingen kvinna är egentligen någonsin ensam.
Vi finns.
Överallt.
Som plåster på såren.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s