Okategoriserade

Postpubertal

Jag är 14 år.

Jag har fortfarande mens.

Fast jag är 50år och trodde att det kapitlet var förbi.

Var på gyn undersökning pga blödning.

Fick presvar.

Antingen är det mens eller cancer.

Fick provsvar, det är inte cancer.

Jag är alltså 14 år.

Den här häxan förgås inte så lätt.

Fast jag hade bestämt att ta saker som det kommer hade det ändå suttit som en tagg, gett mig mardrömmar och ett sänkt grundläge.

Jag tänkte på det när jag åkte till jobbet och åkte efter en likbil och när jag åkte från jobbet med en likbil efter mig.

Där fick du döden.

Man letar efter tecken man aldrig skulle ha sett annars.

Satt med en patient som pratade om sina uppdrag, jag frågade stilla vad som var hans viktigaste uppdrag.

Han rabblade upp jobb, barn, barnbarn etc.

Jag svarade att ; du är ditt viktigaste uppdrag, du ger ringar på vattnet, så prioritera dig.

Det var tankeväckande. Han grät en skvätt och gick med tanken att ge blanka fan i konsultrapporter och prioritera sig.

Jag tänkte att jag kanske babblar för mkt ibland, men jag tror ändå att det var rätt.

Man måste se orsak och verkan med allt och varför man gör saker. Inte glömma sina egna behov mitt i allt.

Vem gör du saker för och i vilket syfte? Att bekräftas eller av vad du vill ge ngn annan av godhet? Vad blir konsekvens av det?

Vad är orsak?

Vad blir verkan?

För vem eller vilka tillför det ngt?

Jag tror envist och naivt att godhet kan förändra världen, den man först måste visa godhet emot är sig själv, vi är alla värda det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s