Okategoriserade

Arbetet

Jag har haft flera studenter i höst, samt nya sjuksköterskor som vill lära sig min specialitet.

Jag har varit glad för intresset hos färdiga ssk för att bidra till ökad förståelse för patientgruppen och t o m fått studenter att tycka att det vore kul att kunna mkt om ngt specifikt. Ja alla utom en student, hon ville nog mer bo på en annan planet där det växer godis på träden och teletubbiesarna älskar varandra. Men hon blir säkert sjuksköterska hon med, bristen är stor, så stor att man tydligen kan arbeta som fake ssk.

Men de kan man inte i mitt område.

Frågan som dök upp var klassisk och given; varför blev du sjuksköterska?

Det finns ett längre svar på det och ett kortare.

Det kortare avseende varför jag jobbar med just denna diagnosgrupp är att de ibland eller alltid har svårt att röra sig, när de har svårt att röra sig, har tankarna också svårt att röra sig snabbt nog.

De anses tyvärr av många kollegor som en tråkig sjukdom där man inte kan göra ngt.

Men jag bestämde mig då, för 15-20 år sen, att jag skulle göra allt, för att de ändå skulle kunna göra det dom ändå kunde och ge verktyg för att göra ännu mer.

Min egna tanke var att om det var jag som var drabbad, skulle jag bli min och vårdens värsta mardröm och kräva allt.

Patientföreningen är stark, det forskas intensivt världen över och jag tror faktiskt att broms och/eller bot kommer utvecklas kanske t o m inom en 10års period. Det skulle glädja mig enormt.

Då kanske min specialitet upphör och det kommer jag bara glädjas åt.

Ingen förtjänar att vara låst i sin egen kropp.

Jag hyser den största respekt för det tålamod dom har, men också när dom inte har det.

Utmaningen med medicininställningar, (jag har delegering på att ändra i medicin), få deras vardag att ändå funka, strategier att röra sig etc är det som gjort att jag arbetat med detta så länge, samt att förmedla hopp/tro om att vi ändå kan göra ngn del lite bättre.

Nu kom en noshörning på 9 år instormande och kräver frukost.

Vad gör du frågade hon? Skriver sa jag. Skriv att jag är en liten noshörning som nosar på mamma.

Sagt och gjort.

Over and out.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s