Okategoriserade

Jag är leg. Superduperarbetare

Så kickade året igång igen.

Jag har haft mkt att göra, men det är ändå ngt som förändrats i arbetet.

Jag hade en känsla av det förra året, men hann aldrig tänka på vad det var.

Jag är ju en fighter och envis, det vet alla som jobbar med mig. Jag kan vara oändligt dryg och bestämd när ngt inte är rättvist. Det är nog några stycken som irriterat sig på mig, men fått ge sig.

När jag började på mitt arbete för några år sen såg jag en snedfördelning av hur vi jobbade/inte jobbade och började faktiskt relativt stillsamt men envist även det arbetet, för att förbättra och utveckla verksamheten. Min chef, som är stillsamheten själv, hade sett bristerna, men behövde krut och där kom jag in.

Det blev en sällsam dans, där båda fick turas om att föra, tillsammans med andra såklart, men jag tror ändå att vi la ribban.

Samtidigt utvecklade jag min egen verksamhet till det som patienter efterfrågade mest; tillgänglighet, närvaro och spetskompetens. Det har tillförts och omfördelats resurser och jag börjar nu förstå effekten av det.

Jag är stolt över vår verksamhet idag, det var jag inte när jag började.

Någon gång förra året började jag förstå att jag besitter ganska gedigna kunskaper om det jag jobbar med, när ngn frågar så har jag alltid ett svar.

Mina svar efterfrågades mer och mer, av kollegor, av övriga vårdinstanser, etc.

Mina svar räknades, som viktiga t o m.

Jag har förstått att jag har ett ansvar, gentemot patient, att sprida kunskap även till kollegor.

Det har jag iofs alltid gjort, men i år finns det en medvetenhet i det.

Jag är faktiskt bäst på det jag gör, (iaf i mitt eget arbete, och jag ställer hårda krav på mig själv), jag har sagt det lite för att provocera, driva på, trycka på att kvinnor som är sjuksköterskor räknas. Inte för att det ska vara ett självändamål, (eller jo kanske lite, jag vill prestera det bästa jag kan). För mitt i allt är jag prestigelös och har aldrig krävt uppskattning, utan bara värdig lön för mitt arbete.

Häromdagen satt jag med ett program som jag kommit på att jag vill göra, en serie med olika teman för patienter och anhöriga, jag skrev ner teman på det jag kunde prata om, och när jag skrivit klart, så blev det även klart för mig, att jag lärt mig väldigt mkt under mina år med denna patient grupp.

Jag har faktiskt gått i mål.

Det var hisnande och jag kände på riktigt att jag var stolt över min resa hit.

I år ska jag anstränga mig extra för att dela med mig av mina kunskaper, nu har jag utrymme för det.

Jag hade faktiskt inte fattat att den var efterfrågad.

Det är slutfasen av mitt arbetsliv jag går in i nu och jag hoppas att kunskaperna kan spridas till yngre förmågor, som kan ersätta mig, den dag jag väljer att lägga ner.

Kunskap och erfarenhet måste alltid vara ett krav för patienter och arbetsgivaren.

En superdupertitel utan erfarenhet är i sig helt värdelöst, för alla utom den som innehar den.

Det vet vi idag.

2 reaktioner till “Jag är leg. Superduperarbetare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s