Har du sagt Hej till din insida idag?
Har någon annan hälsat på därinne?
Att vara naken, skyddslös utan minsta fasad att luta sig emot, kan vara fruktansvärt eller helt himla underbart.
När man känner sig trygg, älskad och sedd så är det lätt.
Just att bli sedd på insidan tror jag är viktigt, och att det accepteras. Oavsett vilka svarta hål som än kan finnas där.
Jag tänker på mina barn som jag älskar och ständigt försöker se, deras pappor som är metaforiskt blinda och inte väljer att se.
Jag tror att det är känslorna som är jobbigast, att inte veta hur man gör.
Vi kanske borde vara tysta ett tag. Sluta värdera så mkt och se mera, gå med ett stetoskop, lyssna på hjärtat och be folk med hög puls att tagga ner.
Vi borde be alla världsledare ställa sig nakna framför spegeln, och sätta sig mitt emot varandra, fortfarande nakna, och säga vad dom tycker bäst om hos varandra.
Undrar om dom skulle vilja starta krig då?
Förstorar man människor massor med ggr så är vi bara massa prickar.
Vem vill leka myrornas krig, när man kan välja livet?
Publicerad av Mina fotspår
Jag är det jag väljer att vara. Det jag gör och säger definierar just detta.
Ingen annan kan göra detta åt mig än just jag.
På gott och på ont.
Mitt motto har länge varit, var stadig på handen när du skjuter emot hjärtat.
Ett annat är: det man ger det får man tillbaka.
Men som alla vet så får man inte alltid tillbaka så då skapades nästa motto: är du dum så är jag inte snäll.
Respekt får man när man förtjänar den och det styrs enligt ovan.
Rättvisa, stolthet, ärlighet och trohet har styrt mig som ram för vad som är acceptabelt, för att samsas med mig bör man vara likasinnad. Då uppstår ljuv kommunikation. Tror att barn och helt bergsäker elefanter behärskar detta bäst.
Miljöfrågan dyker allt oftare upp i mina vardagsbetraktelser.
Sen hur kommunikation kan vara så invecklat då det styrs så individuellt av vad man vill (ha) få sagt.
Att lyssna är den finaste present man kan ge någon annan.
Elefanter är det mest magnifika djur som finns. Dom borde få leva ifred.
Mina barn är min stolthet, kärlek, oro och min ständiga närvaro.
Mitt arbete utmanar och utvecklar mig, min nyfikenhet, mitt tålamod, min tolerans och min ödmjukhet över livet.
Mina fotspår väljer ganska sällan att gå på kända vägar. Jag är fortfarande nyfiken.
Visa alla inlägg av Mina fotspår
Bra start på dagen med kaffe och din blogg 😊☕
GillaGillad av 1 person
Tack ⭐️🥳
GillaGilla