Okategoriserade

The End, (Is a new beginning).

Jag har aldrig gått i terapi på riktigt.

Men fått hard core terapi av verkliga livet.

Jag har slungats emot, golv, väggar och mark för att ngn annan ska försöka få makt över mig.

Jag har lärt mig mkt om mina egna superkrafter, genom att välja och söka fel.

Jag har lärt mig vad som är sant och rätt.

Varje gång så har jag ändå rest mig så hastigt som om jag aldrig legat.

Vägrat ta på mig offerkoftan. Eller baka en försonande kaka.

Jag har varit en real pain in the ass, hos dom som velat dominera mig.

Det är jag stolt över, dom lärde sig en läxa, jag likaså.

Jag har ändå alltid undrat, var jag inte värd att bli hörd?

Var det jag sa så fruktansvärt?

Jag framhöll det ni ville vara, sa att det är den jag vill se, den modige pojken, men sa att det blir på bekostnad av den ni tror ni ville vara.

Var er själva, det blir ärligast då.

Bad er så många många ggr, kan du inte bara höra mig, och inte bara dig när vi kommunicerar?

-Jag hör bara mig och aldrig dig.

– Så är jag upplärd.

En sån sorglig lärdom.

Dessa trasiga människor, som hellre lagar ytor än sig själva eller det dom kunde ha haft.

Som;

Kärlek.

Godhet.

Tro och tillit.

Finns det ens kvar?

Vi väljer alltid våra handlingar i vår film som kallas livet.

Man kan leka kejsaren i hans nakna kläder, men seriöst, vem vill se den? Ännu mindre leva i den.

Nej jag väljer en film med kärlek, smärta, budskap och humor, ngt man kan känna igen sig i.

Var din egen superstjärna.

Någon annans kommer du aldrig bli.

The End.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s