Okategoriserade

Jag är leg. Superduperarbetare

Så kickade året igång igen.

Jag har haft mkt att göra, men det är ändå ngt som förändrats i arbetet.

Jag hade en känsla av det förra året, men hann aldrig tänka på vad det var.

Jag är ju en fighter och envis, det vet alla som jobbar med mig. Jag kan vara oändligt dryg och bestämd när ngt inte är rättvist. Det är nog några stycken som irriterat sig på mig, men fått ge sig.

När jag började på mitt arbete för några år sen såg jag en snedfördelning av hur vi jobbade/inte jobbade och började faktiskt relativt stillsamt men envist även det arbetet, för att förbättra och utveckla verksamheten. Min chef, som är stillsamheten själv, hade sett bristerna, men behövde krut och där kom jag in.

Det blev en sällsam dans, där båda fick turas om att föra, tillsammans med andra såklart, men jag tror ändå att vi la ribban.

Samtidigt utvecklade jag min egen verksamhet till det som patienter efterfrågade mest; tillgänglighet, närvaro och spetskompetens. Det har tillförts och omfördelats resurser och jag börjar nu förstå effekten av det.

Jag är stolt över vår verksamhet idag, det var jag inte när jag började.

Någon gång förra året började jag förstå att jag besitter ganska gedigna kunskaper om det jag jobbar med, när ngn frågar så har jag alltid ett svar.

Mina svar efterfrågades mer och mer, av kollegor, av övriga vårdinstanser, etc.

Mina svar räknades, som viktiga t o m.

Jag har förstått att jag har ett ansvar, gentemot patient, att sprida kunskap även till kollegor.

Det har jag iofs alltid gjort, men i år finns det en medvetenhet i det.

Jag är faktiskt bäst på det jag gör, (iaf i mitt eget arbete, och jag ställer hårda krav på mig själv), jag har sagt det lite för att provocera, driva på, trycka på att kvinnor som är sjuksköterskor räknas. Inte för att det ska vara ett självändamål, (eller jo kanske lite, jag vill prestera det bästa jag kan). För mitt i allt är jag prestigelös och har aldrig krävt uppskattning, utan bara värdig lön för mitt arbete.

Häromdagen satt jag med ett program som jag kommit på att jag vill göra, en serie med olika teman för patienter och anhöriga, jag skrev ner teman på det jag kunde prata om, och när jag skrivit klart, så blev det även klart för mig, att jag lärt mig väldigt mkt under mina år med denna patient grupp.

Jag har faktiskt gått i mål.

Det var hisnande och jag kände på riktigt att jag var stolt över min resa hit.

I år ska jag anstränga mig extra för att dela med mig av mina kunskaper, nu har jag utrymme för det.

Jag hade faktiskt inte fattat att den var efterfrågad.

Det är slutfasen av mitt arbetsliv jag går in i nu och jag hoppas att kunskaperna kan spridas till yngre förmågor, som kan ersätta mig, den dag jag väljer att lägga ner.

Kunskap och erfarenhet måste alltid vara ett krav för patienter och arbetsgivaren.

En superdupertitel utan erfarenhet är i sig helt värdelöst, för alla utom den som innehar den.

Det vet vi idag.

Okategoriserade

Helgmålsbön

If I Were A Boy”

[Verse]
If I were a boy
Even just for a day
I’d roll outta bed in the morning
And throw on what I wanted and go
Drink beer with the guys
And chase after girls
I’d kick it with who I wanted
And I’d never get confronted for it.
‘Cause they’d stick up for me.

[Chorus]
If I were a boy
I think I could understand
How it feels to love a girl
I swear I’d be a better man.
I’d listen to her
‘Cause I know how it hurts
When you lose the one you wanted
‘Cause he’s taken you for granted
And everything you had got destroyed

[Verse]
If I were a boy
I would turn off my phone
Tell everyone it’s broken
So they’d think that I was sleepin’ alone
I’d put myself first
And make the rules as I go
‘Cause I know that she’d be faithful
Waitin’ for me to come home (to come home)

[Chorus]
If I were a boy
I think I could understand
How it feels to love a girl
I swear I’d be a better man.
I’d listen to her
‘Cause I know how it hurts
When you lose the one you wanted (wanted)
‘Cause he’s taken you for granted (granted)
And everything you had got destroyed

[Bridge]
It’s a little too late for you to come back
Say it’s just a mistake
Think I’d forgive you like that
If you thought I would wait for you
You thought wrong

[Chorus 2]
But you’re just a boy
You don’t understand
Yeah, you don’t understand, oh
How it feels to love a girl someday
You wish you were a better man
You don’t listen to her
You don’t care how it hurts
Until you lose the one you wanted
‘Cause you’ve taken her for granted
And everything you had got destroyed

But you’re just a boy

Med Bästa Beyonce

Amen

Okategoriserade

Vilken bil vill du bli när du blir stor?

-Och bilen går bra?

Det måste vara en svensk nationalfras, likaså -mår du bra?

På den första frågan är det lite spännande om bilen ej går bra, för då kan man prata om den saken som saknar känslor utan problem, medan fråga 2 stöter på patrull om man svarar t ex; nja sådär.

På fråga ett kan man googla, starta grupper, samla intresserade, känna sammanhang.

På fråga två, utifrån nja svar, så finns det självtest på internet om man är deppig, appar som tar betalt för att en doktor ska ge dig piller, man får därefter utifrån egna sökningar på att t ex ”må bättre” reklam på; gå ner i vikt, pröva nya recept, resa iväg, etc.

Är inte det konstigt?

Att känslor ska vara farligt?

När vi alla går med regnbågar av känslor.

Frågan är om man inte skulle vara en bil isf.

Den får service, uppskattning, blir omdiskuterad och sedd.

Idag ska jag jobba igen, prata och träffa människor som inte mår bra.

I framtiden kanske man åker pendelbil med en sjuksköterska i på väg till jobbet, för att må bra.

Hursomhelst, i Finland så skulle fråga ett aldrig ställas, däremot så skulle det bli ett visst sammanhang om man själv sa att den gick dåligt, antingen skulle alla försöka laga bilen, men allra helst själv, och man skulle få ett medlidsamt ”perkele”, åk med mig.

På fråga två, så är frågan konstigt ställd; för i Finland frågar man,”hur mår DU”, och där kan man nästan vilja ha ett ”icke bra svar”, för att ha ngt att prata om.

Men sannolikheten för en fråga från en finne är ganska liten, man pratar inte, man gör.

Det var ngt om bilar och känslor som jag drömde om som fick mig att tänka på detta.

Samt att min dotters provsvar meddelas idag, jag är lite rädd.

Nu på med fasad, sen i bil emot arbete.

För att lyssna på hur alla verkligen mår.

Okategoriserade

Ärlighet

Vad är ärlighet värt?

Sen jag var liten och blev tvungen att bli min egen entreprenör över mitt liv, så valde jag ärlighet som försvar.

Ingen kunde såga den.

Ffa inte jag och det var viktigt.

I mina ord och handlingar var jag alltid trogen det jag kände var sant för mig.

Jag fick en kontur oavsett vem jag var, kom ifrån eller omgivning.

Den ärligheten emot mig själv har skadat mig många ggr, men även andra ibland.

Sanningar kan svida.

Envist har jag ändå lutat mig emot tron på ärlighet, att den vinner.

Med tiden har nya sanningar uppenbarat sig och jag har reviderat den utifrån erfarenheter och beprövad vetenskap.

Jag har dock aldrig tummat på min egen ärlighet, det jag sagt, det är jag. Det lever jag efter.

Jag tror faktiskt inte att ngn i min omkrets skulle kalla mig; ”icke trovärdig”, tvärtom sannolikt mer, ”brutalt ärlig”.

Ikväll lyssnar jag till https://open.spotify.com/track/3mB2XOx6kDX7ryO8LmCyIx?si=4kpDGllbQxWBFdPyEmGpEw och undrar vad ärlighet är värt emot vad den kostar.

Är det bättre att spela med?

Blåsa upp sitt ego?

Vara ngn annan?

Än sig själv?

Isf har jag levt i lögn hela mitt liv, och alla andra med sin sanning.

Men vet ni.

Spegeln ljuger aldrig, och trots att jag både kan vara både trött och ful så ser jag ändå alltid tillbaka. Stolt t o m.Jag väljer inte det jag ser, jag ser.

 

Bildkälla; hängde brevid Salvador Dali på Louisiana museum häromdagen.

Okategoriserade

Nytt år

Detta år ska handla om klimat. Jag ska till mina barns sannolika initiala fasa införa köttfria dagar. Jag ser iofs en egen fasa i det också, för det innebär att en extra arm och en extra hjärna ska växa ut på mig, och hitta på innovativa recept som är klimatvänliga. Men snart är det också en vardag.

Har för mig att det krävs 14 dgr för att införa ngt nytt, sen är det en rutin.

Det man vill ha sagt, ska man säga inom 11 sekunder, efter 11 sekunder så är chansen borta.

Det är både bra och dåligt, men är det ngt som är viktigt, så säg det direkt. Jag tror det skapar ett trovärdigare klimat, mentalt och mänskligt.

Jag ska faktiskt ha ett drägligt arbets- och vardagsklimat. Utan stress. Mannen i mig ska kliva ut nu och erkänna sin rätt och ta den.

Blir en pangstart. Likaså att vi går emot ljusare tider.

En sak är säker, vi måste alla hjälpas åt för att göra världen lite bättre, och visa våra yngre generationer vad ett vettigt klimat är.

Så att man inte bara säger saker, utan gör dom också.

Vad är ord utan handling?

Meningslösa.

Dra era strån i stacken, panta mera, ät mindre kött, handla lokalproducerat, hjälps åt, prata om viktiga saker och inte massa skit, lyssna på varandra, kasta inte överbliven mat, (matlåda), dela på bördor, köp inte onödiga prylar, ja ni fattar. Man behöver inte göra allt, men ngt litet kan alla göra och då blir totalsumman större.

Typ en bättre värld. Heja!!

Okategoriserade

Släkthistorier

Jag fick ett släktforskningskit med DNA som julklapp av maken, (han fick Bob Dylan biljetter), så vi ska båda leka tidsresenärer.

Min pappa och hans mittenfru, tillika min viktigaste bonusmor(hon visade mig biblioteket), var hos oss på julafton.

Då pappa fick höra om släktforskning fick jag mer info som jag delvis visste och inte visste.

Fler i våra generationer bakåt kommer från norra Finland och/ eller Tornedalen. Sannolikt har vi varit samer.

Alla utom min farfar som var snäll och musikalisk, var på hans sida, törstiga och hade ett djävulskt temperament.

En farbror var elak emot fru och barn, så där beordrade hustrun sina bröder om att döda maken.

Sagt och gjort. Maken begravdes, men allt kom fram och det blev fängelse för ngn av dom. Man grävde upp kroppen och där kunde man se att han fortfarande levt då de grävde ner honom, naglarna var helt nedfilade av hans försök att gräva sig upp. Detta var en stor nyhet i lokala tidningsbladet.

En annan av mina farfars bröder vart kär i en tjej, han var först tyckte han, men tjejen vart uppvaktad av ännu en.

Då tog dom fram vapen och stod och sköt emot varandra tills skotten tog slut, alla skott missade, så båda männen överlevde. Oklart vad som hände med tjejen.

Farfar var med i fortsättningskriget och det var fruktansvärt.

Morfar var med i båda krigen, och ville aldrig prata om det.

Farmor kom från en finare släkt, och när hon blev kär i drängen(farfar), så blev det lite skandal.

Farmor hade också synska förmågor, hon kunde se/känna på sig vad som skulle hända.

Hon lärde mig att aldrig ta Ljung inomhus, det betydde otur och olycka.

Min farmor lärde mig att alltid vara stolt över vem jag är, att inte ta skit.

För många år sen, när min pappa jobbade i Vilhelmina så var vi där och hälsade på.

Han tog oss till Fatmomakke, en kyrkby, med hus och kåtor.

Jag hade inga förkunskaper alls, tyckte att miljön var väldigt vacker.

När jag gick där så fick jag jätte konstiga tankar i huvudet. Det var massor med svartklädda människor som ville bestämma hur allt skulle vara, jag fick känslor av ilska, förtryck och rädsla.

Jag tänkte att jag varit där förr.

Kåtorna kändes självklara, gravstenar som sorg och hot.

Läste på mer sen, (väldigt långt efteråt), då jag behöll allt inom mig.

Från Wikipedia;

”Fatmomakke kyrkstad har hundratalet byggnader, dels kåtor som användes av samerna, dels timrade stugor som användes av nybyggarna. Omkring kyrkan och begravningsplatsen finns omkring 80 kåtor och 20 timrade hus. Det finns också en prästbostad, den så kallade länsmansstugan, en arrest, en tjänstemannabostad, Frälsningsarméns bönekåta från 1947 och Sameföreningens hus. Den äldsta byggnaden är troligen den östra delen av Länsmansstugan, som tillkom någon gång omkring sekelskiftet 1700/1800. Byggnaden uppfördes som prästkammare, där prästen fick bo under sina besök på platsen. Den västra delen av Länsmansstugan kom till i samband med att en ny kyrka, den andra, byggdes 1833 och består delvis av virke från den första kyrkan.

De första gudstjänsterna i Fatmomakke hölls den 8 juli 1781. Då hade två kåtor och ett skjul uppförts på en 170 meter lång och 40 meter bred holme vid utloppet av Ransarån i Kultsjön. Holmen ligger idag efter reglering till stora delar under vatten. I Fatmomakkes kyrkstad bildades 1904 den första samiska lokalföreningen i Sverige, Fatmomakke lappförening, med Hans Magnus Nilsson som ordförande. Detta skedde i den tidigare kyrkstugan, som nu är Kulturum.”

Det ska bli spännande att se vad DNA prov visar.