Okategoriserade

Vilken bil vill du bli när du blir stor?

-Och bilen går bra?

Det måste vara en svensk nationalfras, likaså -mår du bra?

På den första frågan är det lite spännande om bilen ej går bra, för då kan man prata om den saken som saknar känslor utan problem, medan fråga 2 stöter på patrull om man svarar t ex; nja sådär.

På fråga ett kan man googla, starta grupper, samla intresserade, känna sammanhang.

På fråga två, utifrån nja svar, så finns det självtest på internet om man är deppig, appar som tar betalt för att en doktor ska ge dig piller, man får därefter utifrån egna sökningar på att t ex ”må bättre” reklam på; gå ner i vikt, pröva nya recept, resa iväg, etc.

Är inte det konstigt?

Att känslor ska vara farligt?

När vi alla går med regnbågar av känslor.

Frågan är om man inte skulle vara en bil isf.

Den får service, uppskattning, blir omdiskuterad och sedd.

Idag ska jag jobba igen, prata och träffa människor som inte mår bra.

I framtiden kanske man åker pendelbil med en sjuksköterska i på väg till jobbet, för att må bra.

Hursomhelst, i Finland så skulle fråga ett aldrig ställas, däremot så skulle det bli ett visst sammanhang om man själv sa att den gick dåligt, antingen skulle alla försöka laga bilen, men allra helst själv, och man skulle få ett medlidsamt ”perkele”, åk med mig.

På fråga två, så är frågan konstigt ställd; för i Finland frågar man,”hur mår DU”, och där kan man nästan vilja ha ett ”icke bra svar”, för att ha ngt att prata om.

Men sannolikheten för en fråga från en finne är ganska liten, man pratar inte, man gör.

Det var ngt om bilar och känslor som jag drömde om som fick mig att tänka på detta.

Samt att min dotters provsvar meddelas idag, jag är lite rädd.

Nu på med fasad, sen i bil emot arbete.

För att lyssna på hur alla verkligen mår.

Okategoriserade

Ärlighet

Vad är ärlighet värt?

Sen jag var liten och blev tvungen att bli min egen entreprenör över mitt liv, så valde jag ärlighet som försvar.

Ingen kunde såga den.

Ffa inte jag och det var viktigt.

I mina ord och handlingar var jag alltid trogen det jag kände var sant för mig.

Jag fick en kontur oavsett vem jag var, kom ifrån eller omgivning.

Den ärligheten emot mig själv har skadat mig många ggr, men även andra ibland.

Sanningar kan svida.

Envist har jag ändå lutat mig emot tron på ärlighet, att den vinner.

Med tiden har nya sanningar uppenbarat sig och jag har reviderat den utifrån erfarenheter och beprövad vetenskap.

Jag har dock aldrig tummat på min egen ärlighet, det jag sagt, det är jag. Det lever jag efter.

Jag tror faktiskt inte att ngn i min omkrets skulle kalla mig; ”icke trovärdig”, tvärtom sannolikt mer, ”brutalt ärlig”.

Ikväll lyssnar jag till https://open.spotify.com/track/3mB2XOx6kDX7ryO8LmCyIx?si=4kpDGllbQxWBFdPyEmGpEw och undrar vad ärlighet är värt emot vad den kostar.

Är det bättre att spela med?

Blåsa upp sitt ego?

Vara ngn annan?

Än sig själv?

Isf har jag levt i lögn hela mitt liv, och alla andra med sin sanning.

Men vet ni.

Spegeln ljuger aldrig, och trots att jag både kan vara både trött och ful så ser jag ändå alltid tillbaka. Stolt t o m.Jag väljer inte det jag ser, jag ser.

 

Bildkälla; hängde brevid Salvador Dali på Louisiana museum häromdagen.

Okategoriserade

Nytt år

Detta år ska handla om klimat. Jag ska till mina barns sannolika initiala fasa införa köttfria dagar. Jag ser iofs en egen fasa i det också, för det innebär att en extra arm och en extra hjärna ska växa ut på mig, och hitta på innovativa recept som är klimatvänliga. Men snart är det också en vardag.

Har för mig att det krävs 14 dgr för att införa ngt nytt, sen är det en rutin.

Det man vill ha sagt, ska man säga inom 11 sekunder, efter 11 sekunder så är chansen borta.

Det är både bra och dåligt, men är det ngt som är viktigt, så säg det direkt. Jag tror det skapar ett trovärdigare klimat, mentalt och mänskligt.

Jag ska faktiskt ha ett drägligt arbets- och vardagsklimat. Utan stress. Mannen i mig ska kliva ut nu och erkänna sin rätt och ta den.

Blir en pangstart. Likaså att vi går emot ljusare tider.

En sak är säker, vi måste alla hjälpas åt för att göra världen lite bättre, och visa våra yngre generationer vad ett vettigt klimat är.

Så att man inte bara säger saker, utan gör dom också.

Vad är ord utan handling?

Meningslösa.

Dra era strån i stacken, panta mera, ät mindre kött, handla lokalproducerat, hjälps åt, prata om viktiga saker och inte massa skit, lyssna på varandra, kasta inte överbliven mat, (matlåda), dela på bördor, köp inte onödiga prylar, ja ni fattar. Man behöver inte göra allt, men ngt litet kan alla göra och då blir totalsumman större.

Typ en bättre värld. Heja!!

Okategoriserade

Släkthistorier

Jag fick ett släktforskningskit med DNA som julklapp av maken, (han fick Bob Dylan biljetter), så vi ska båda leka tidsresenärer.

Min pappa och hans mittenfru, tillika min viktigaste bonusmor(hon visade mig biblioteket), var hos oss på julafton.

Då pappa fick höra om släktforskning fick jag mer info som jag delvis visste och inte visste.

Fler i våra generationer bakåt kommer från norra Finland och/ eller Tornedalen. Sannolikt har vi varit samer.

Alla utom min farfar som var snäll och musikalisk, var på hans sida, törstiga och hade ett djävulskt temperament.

En farbror var elak emot fru och barn, så där beordrade hustrun sina bröder om att döda maken.

Sagt och gjort. Maken begravdes, men allt kom fram och det blev fängelse för ngn av dom. Man grävde upp kroppen och där kunde man se att han fortfarande levt då de grävde ner honom, naglarna var helt nedfilade av hans försök att gräva sig upp. Detta var en stor nyhet i lokala tidningsbladet.

En annan av mina farfars bröder vart kär i en tjej, han var först tyckte han, men tjejen vart uppvaktad av ännu en.

Då tog dom fram vapen och stod och sköt emot varandra tills skotten tog slut, alla skott missade, så båda männen överlevde. Oklart vad som hände med tjejen.

Farfar var med i fortsättningskriget och det var fruktansvärt.

Morfar var med i båda krigen, och ville aldrig prata om det.

Farmor kom från en finare släkt, och när hon blev kär i drängen(farfar), så blev det lite skandal.

Farmor hade också synska förmågor, hon kunde se/känna på sig vad som skulle hända.

Hon lärde mig att aldrig ta Ljung inomhus, det betydde otur och olycka.

Min farmor lärde mig att alltid vara stolt över vem jag är, att inte ta skit.

För många år sen, när min pappa jobbade i Vilhelmina så var vi där och hälsade på.

Han tog oss till Fatmomakke, en kyrkby, med hus och kåtor.

Jag hade inga förkunskaper alls, tyckte att miljön var väldigt vacker.

När jag gick där så fick jag jätte konstiga tankar i huvudet. Det var massor med svartklädda människor som ville bestämma hur allt skulle vara, jag fick känslor av ilska, förtryck och rädsla.

Jag tänkte att jag varit där förr.

Kåtorna kändes självklara, gravstenar som sorg och hot.

Läste på mer sen, (väldigt långt efteråt), då jag behöll allt inom mig.

Från Wikipedia;

”Fatmomakke kyrkstad har hundratalet byggnader, dels kåtor som användes av samerna, dels timrade stugor som användes av nybyggarna. Omkring kyrkan och begravningsplatsen finns omkring 80 kåtor och 20 timrade hus. Det finns också en prästbostad, den så kallade länsmansstugan, en arrest, en tjänstemannabostad, Frälsningsarméns bönekåta från 1947 och Sameföreningens hus. Den äldsta byggnaden är troligen den östra delen av Länsmansstugan, som tillkom någon gång omkring sekelskiftet 1700/1800. Byggnaden uppfördes som prästkammare, där prästen fick bo under sina besök på platsen. Den västra delen av Länsmansstugan kom till i samband med att en ny kyrka, den andra, byggdes 1833 och består delvis av virke från den första kyrkan.

De första gudstjänsterna i Fatmomakke hölls den 8 juli 1781. Då hade två kåtor och ett skjul uppförts på en 170 meter lång och 40 meter bred holme vid utloppet av Ransarån i Kultsjön. Holmen ligger idag efter reglering till stora delar under vatten. I Fatmomakkes kyrkstad bildades 1904 den första samiska lokalföreningen i Sverige, Fatmomakke lappförening, med Hans Magnus Nilsson som ordförande. Detta skedde i den tidigare kyrkstugan, som nu är Kulturum.”

Det ska bli spännande att se vad DNA prov visar.

Okategoriserade

Framåt marsch

Snart nytt år, och jag tänker på alla nyårsaftnar då min enda önskan varit att nästa år ska bli bättre.

Det har varit min enda önskan varje år.

Utom ett år som jag konstigt nog minns mkt väl när det vankas nyårsafton.

Det är säkert mer än 15 år sen nu.

Jag firade då med min dåvarande sambo, ett större och mindre barn, samt min bror, med fru, de var nykära och skulle därefter producera 3 pojkar på raken.

Vi skulle smälla fyrverkerier på en kulle, min bror med fru stod längst upp på kullen, jag stod nedanför och tittade upp.

Såg min bror med fru och det lyste om dom, stjärnhimmel och fyrverkerier förstärkte intrycket.

Jag hörde skålar och gott nytt år.

Jag kom på mig att önska att jag också skulle få uppleva det där ljuset, få den där känslan av självklarhet och äkthet som fanns, (och fortfarande finns), mellan dom.

Ingen märkte att jag var där nedanför.

Bara jag märkte mitt utanförskap där och då.

Året efter blev förvisso bättre, dumpade sambon och firade med kollegor och Rollo kola.

En kollega sa långt efter, att hon därefter alltid förknippade Rollo kola med superkrafter.

I år ska jag önska det jag brukar, att nästa år blir bättre.

Jag kan inte tänka mig att ha några lägre mål än så.

Det är en drivkraft som jag aldrig ger upp.

Var jag än står.

Gott nytt år!

Okategoriserade

Snart Vår

Gott folk.

Jag vill meddela en, eller föralldel, flera saker.

Trots allt elände i världen, trots alla motgångar i livet ni möter, (men också förhoppningsvis bemöter), och trots att det är så mörkt så att man knappt kan se ngt ljus.

Så kommer årets bästa nyhet här;

Håll i er.

(Det är inte att Silvia fyller år)

(Inte att jag sjöng på finska idag)

Vi

Går

Emot

Ljusare

Tider.

Det är typ snart vår.

Fast först ska jag ska fira jul först med två mkt förväntansfulla barn som klämt i smyg på varje paket.

Det är ett ljus i sig.

Julen med barn.

Ledighet.

Samvaro.

God Jul!

Okategoriserade

Årets mörkaste dag

Idag som varje dag detta datum så är det årets mörkaste dag.

Lyssna till det.

Årets mörkaste dag.

Tänk vad vi har kämpat oss tills denna dag.

Imorgon vänder det.

Ändå undrar jag.

Varför hakar jag upp mig på datum, ett hopp.

Klockan tickar på ändå.

Oavsett datum.

Jag pekade finger åt en fet BMW idag. Som tutade på mig. Jag låg lite för nära i rusningen.

Visade fingret och provocerade såklart mannen bakom ratten.

Jag visste det och gjorde det, medvetet, är så jävla less på dessa wannabes.

Självklart körde han mkt nära och skrek, med nedvevad ruta.

Jag tänkte; jag går ur bilen och täpper till din fula käft. (Jag hade inte gjort fel).

Nej, jag tog bort honom från min värld.

Jag vände blicken och ignorerade honom.

Han rivstartade och drog och kanske dog.

Trafikfaran var han.

Aldrig jag.

Jag körde lugnt vidare.

Kom i mål.

Funderade över hoppet.

Längtan efter ngt annat.

Preciserade en gammal plan.

Jag är ingen storstadsmänniska.

Vill och kan aldrig bli.