Okategoriserade

Gult är fult

Idag tänkte jag på vad som är fult.

Direkt tänkte jag på falskhet och lögner. Det är nog det fulaste som finns.

Direkt när lögnen är påvisad så blir personen som ljugit väldigt ful och det man tänkt varit vackert om personen raderas ut i samma sekund.

Det är fascinerande hur snabbt det kan slå om, och lite läskigt.

Jag tycker att gult är ganska fult.

Inte för att det rimmar, utan kanske för att jag älskade den färgen en period i livet och målade väggar gula där jag bodde. Verkligen jättemkt gult, överallt. För mkt alltså. Så för mkt av ngt kan bli fult.

Jag tycker det är fult när folk ställer in sig och låtsas.

Pölsa är också ganska fult.

Gråa dagar med slask likaså.

Dyra skjortor med slips, och guldtänder, blä.

Män med tre hårstrån som ligger utsmetade över hårbotten. Tips; raka huvudet.

Stormaktsmän med orangefärgad hy och löshår som är blonderat, särskilt tillsammans med en narcissistisk läggning; är kräkframkallande.

Bekräftelsetorskar är sällsynt fula fiskar.

Jag har faktiskt ändå aldrig gått på utseende, utan det är alltid vem man är som varit viktigt.

Är man dum och elak, så är man alltid ful.

Vi pratar mkt om vad som är fult och fint, jag och mina småtjejer.

Min blivande 10 åring, får höra att det är fint att vara smal, försöka vara snygg för killar och trevlig. Det är fult att vara nöjd med sig själv, ta plats och höras, samt vara sig själv.

Hon är ju uppfostrad med att vara nöjd och stolt över sig som person, samtidigt som trycket av vara som andra är stort. Hon har varit arg en period över detta.

Ifrågasatt ideal som råder och nu hittat sin väg. Hon väljer sig själv. Det har i sin tur orsakat debatt i kompisgruppen.

Men av ngn anledning så vill alla vara kompis med just henne, och två killar har frågat chans med ett; tyvärr nej, svar.

Jag är inte orolig över att hon kan skilja på fult och vackert.

Min yngsta dotter har ju alltid varit sig själv, det har också alla vant sig vid, ingen får säga att ngn snäll är ful i hennes närhet, då är man rökt.

Hon har en kille, han vill bli tjej när han blir stor och det är inget konstigt med det.

Är man ärlig mot sig själv och emot sin omgivning, samt har empati, kan man nog inte vara ful.

Våga vara vacker.

Okategoriserade

Vardagsflykt

Faktiskt så känner jag för att strejka.

Inte göra samma procedur igen.

Iväg och check, check, check.

Le, le, le.

Lyssna, lyssna, lyssna.

Jag rymmer.

Till ett annat land, med ett stort hav och prasslande lövträd.

Sen bygger jag en båt, åker runt och ser världen.

Jag tar ett dykcert.

Letar efter skeppsvrak på havets botten.

Jagar hajar.

Samlar på mjuka stenar.

Bygger ett stenhus på en vacker ö.

Gör en sagoträdgård.

Eller så dricker jag mer kaffe. Tar en snus.

Åker iväg och jobbar.

Vi får se hur det blir.

Okategoriserade

Ja det är våren, ja det är våren, som har kommit igen och med den kärleken…

6700D3DE-0768-4846-BD93-039F64F688F9Idag funderade jag på vad som är vackert.

Direkt tänkte jag på mina barn, såg deras ansikten och personligheter blixtra förbi och som vanligt knöt det sig i halsgropen, ögonen blev blöta och den kärleken som kändes i hela mig måste nog vara det som är vackrast. Det är ngt man inte kan ifrågasätta, den är stark, äkta, oändlig och med mkt ömhet och ödmjukhet. Tänk att få finnas med ngt så vackert?

Jag är en rik människa.

Det är alltså vackert med ren kärlek.

Jag tänkte på himlen med vårljus , ljud med droppande och fåglar, den hårda vinden som blivit mjuk och värmen som anas; det är vackert.

Våren som inte kan ifrågasättas, som alltid kommer, som ngn man saknat länge.

Våren är vacker.

Jag föreläste häromdagen, ganska sent på eftermiddagen, för en grupp patienter och anhöriga.

Dessa patienter som nästan alltid mår sämst på em/kväll hade släpat sig till lokalen, dom gick runt, stannade till, var framåtlutade, dom skojade lite och jag med dom, jag tänkte att dom var vackra. Deras tålamod med en skitsjukdom, som gjorde att dom tagit sig till lokal och kunde skoja, det var vackert respektingivande.

Jag tänkte att rent generellt så är nästan alla gamla människor vackra, då många av dom bär så mkt historia och erfarenhet.

Barn och gamla tar sig tid och lever i stunden, det är eftersträvansvärt.

Frågan är vilka som lever mest och bäst? Som njuter av det vackra.

När jag tänker tillbaka på vad som är vackert, så är det styrkan i en känsla som är vacker.

Tänker jag på ngt ting som är vackert så är det alltid anknytningen till det som är viktigt, inte saken i sig.

Så inget kan i sig vara vackert förutom då man tillskriver det som vackert själv.

Tur att jag är så vacker!

Var vackra folket, för nu kommer våren med stormsteg. Då kan man unna sig att vara vacker, jag tillskriver alla skönhet som gjort ngt för att förtjäna det.

Okategoriserade

”Jag kan bli din perfekta partner”

Bild och text; Dagens Nyheter

Ok. Såg detta i flödet på Instagram.

Min första reaktion var att detta är djupt patetiskt för manssläktet.

Sen blev jag besviken, har vi verkligen inte kommit längre? Tänkte som mor och kvinna att hur FAN ska man försvara eller förklara detta?

Anses verkligen kvinnor vara bäst när dom håller med och gör exakt som mannen vill?

Tänkte ett varv till och insåg att det ändå inte behöver vara helt dumt.

  • Dockor har aldrig makt. Jag generaliserar brett och tror att manstypen som vill ha ngt dylikt ofta känner sig kränkt, behöver mkt bekräftelse, och vill ha makt och kontroll.

Jag tycker att vi inför dessa dockor, enda villkoret är att den som innehar den måste registrera partnerskap med den.

Dom måste betala skatt för dem.

På det sättet kan kvinnor och vettiga män sålla agnar från vetet.

Det måste stå med i CV, på pass, körkort och leg, samt med adress och tfn nummer att de innehar en låtsaspartner, den bör heta Fake.

Fakemannen får inte ingå äktenskap med ngn eller skaffa barn.

Skatten ska användas till nya jobb för utsatta kvinnor. Vi slipper sexslaveri, horor får andra jobb m m.

Sexindustrin läggs ner.

Man kan se till att dom bor på en egen ö också.

Behövde dom mänsklig kontakt, (utom varandras ryggdunk), och ångrade sig, skulle dom långsamt slussas i samhället, med terapi, behandlingsprogram och lättare arbeten.

Tänk att allt detta skulle behövas för att kvinnor ska få finnas och höras ändå tänker jag ändå.

Känner skam över den enfaldige kränkte mannen. Det är ändå djupt förnedrande och förminskande av kvinnor i helhet.

Det betyder iofs inte att jag kommer hålla käften för det, det ger tvärtom mer kraft att stå emot dumheten.

Okategoriserade

Under ytan

Har du sagt Hej till din insida idag?

Har någon annan hälsat på därinne?

Att vara naken, skyddslös utan minsta fasad att luta sig emot, kan vara fruktansvärt eller helt himla underbart.

När man känner sig trygg, älskad och sedd så är det lätt.

Just att bli sedd på insidan tror jag är viktigt, och att det accepteras. Oavsett vilka svarta hål som än kan finnas där.

Jag tänker på mina barn som jag älskar och ständigt försöker se, deras pappor som är metaforiskt blinda och inte väljer att se.

Jag tror att det är känslorna som är jobbigast, att inte veta hur man gör.

Vi kanske borde vara tysta ett tag. Sluta värdera så mkt och se mera, gå med ett stetoskop, lyssna på hjärtat och be folk med hög puls att tagga ner.

Vi borde be alla världsledare ställa sig nakna framför spegeln, och sätta sig mitt emot varandra, fortfarande nakna, och säga vad dom tycker bäst om hos varandra.

Undrar om dom skulle vilja starta krig då?

Förstorar man människor massor med ggr så är vi bara massa prickar.

Vem vill leka myrornas krig, när man kan välja livet?

Okategoriserade

Score!

Ibland tror jag att mäns största skräck är att bli avslöjade, (för att dom är typ mänskliga och nakna).

Män tror att dom måste vara självsäkra, påsättare, coola och handlingsbenägna.

Kvinnor skulle mkt lätt kunna avslöja hur tafatta dom är.

Men det inte är förrän nu, brallrycket påbörjats, på en efter en åker brallorna av, och männen står med prinskorven i handen och mumlar.

Medan kvinnor blivit avklädda i århundraden. Det har dock hänt ngt, jämlikheten är på väg att stabiliseras.

Vi står stolta med våra kroppar, och ser, ser på oss själva med en stolthet en man aldrig någonsin ägt.

Ser vad mannen skapat.

En sjusärdeles stark jävla kvinna.

Tack vill jag säga till er.

Nu vänder vi på pannkakan och säger; payback time.

 

Okategoriserade

Jag är leg. Superduperarbetare

Så kickade året igång igen.

Jag har haft mkt att göra, men det är ändå ngt som förändrats i arbetet.

Jag hade en känsla av det förra året, men hann aldrig tänka på vad det var.

Jag är ju en fighter och envis, det vet alla som jobbar med mig. Jag kan vara oändligt dryg och bestämd när ngt inte är rättvist. Det är nog några stycken som irriterat sig på mig, men fått ge sig.

När jag började på mitt arbete för några år sen såg jag en snedfördelning av hur vi jobbade/inte jobbade och började faktiskt relativt stillsamt men envist även det arbetet, för att förbättra och utveckla verksamheten. Min chef, som är stillsamheten själv, hade sett bristerna, men behövde krut och där kom jag in.

Det blev en sällsam dans, där båda fick turas om att föra, tillsammans med andra såklart, men jag tror ändå att vi la ribban.

Samtidigt utvecklade jag min egen verksamhet till det som patienter efterfrågade mest; tillgänglighet, närvaro och spetskompetens. Det har tillförts och omfördelats resurser och jag börjar nu förstå effekten av det.

Jag är stolt över vår verksamhet idag, det var jag inte när jag började.

Någon gång förra året började jag förstå att jag besitter ganska gedigna kunskaper om det jag jobbar med, när ngn frågar så har jag alltid ett svar.

Mina svar efterfrågades mer och mer, av kollegor, av övriga vårdinstanser, etc.

Mina svar räknades, som viktiga t o m.

Jag har förstått att jag har ett ansvar, gentemot patient, att sprida kunskap även till kollegor.

Det har jag iofs alltid gjort, men i år finns det en medvetenhet i det.

Jag är faktiskt bäst på det jag gör, (iaf i mitt eget arbete, och jag ställer hårda krav på mig själv), jag har sagt det lite för att provocera, driva på, trycka på att kvinnor som är sjuksköterskor räknas. Inte för att det ska vara ett självändamål, (eller jo kanske lite, jag vill prestera det bästa jag kan). För mitt i allt är jag prestigelös och har aldrig krävt uppskattning, utan bara värdig lön för mitt arbete.

Häromdagen satt jag med ett program som jag kommit på att jag vill göra, en serie med olika teman för patienter och anhöriga, jag skrev ner teman på det jag kunde prata om, och när jag skrivit klart, så blev det även klart för mig, att jag lärt mig väldigt mkt under mina år med denna patient grupp.

Jag har faktiskt gått i mål.

Det var hisnande och jag kände på riktigt att jag var stolt över min resa hit.

I år ska jag anstränga mig extra för att dela med mig av mina kunskaper, nu har jag utrymme för det.

Jag hade faktiskt inte fattat att den var efterfrågad.

Det är slutfasen av mitt arbetsliv jag går in i nu och jag hoppas att kunskaperna kan spridas till yngre förmågor, som kan ersätta mig, den dag jag väljer att lägga ner.

Kunskap och erfarenhet måste alltid vara ett krav för patienter och arbetsgivaren.

En superdupertitel utan erfarenhet är i sig helt värdelöst, för alla utom den som innehar den.

Det vet vi idag.