Okategoriserade

Älska dig för den du är

Jag undrar om det inte är ngt som vill bli väckt hos människor?

Vad det är som gör att man går över sina egna gränser.

Tänker på Josefin, såg dokumentär och fick en jobbig igenkänning av hennes liv.

Hon var, vad jag förstår, en som sökte livet i allt, rörelsen och energin. Gav säkert, mer än hon fick.

Hon var en eld, som män ville värma sig i och leka med.

Det gör mig ont.

Många undrar varför man inte bara går.

Jag som själv levt i såna relationer skulle säga att det beror på att det sjuka blivit normaliserat, det blir en vardag, man har utan att märka det hamnat i en rävsax som nästan är omöjlig att ta sig ur.

Man har skickligt dolt vad som pågår pga ett litet uns av stolthet men också skam, så omgivningen skulle ändå inte tro på vad man sa.

Förövaren är ofta skicklig på att manipulera omgivning, t o m att få sig själv att framstå som roligare, bättre etc., än offret.

Den dagen man inser att man måste gå för att överleva så måste det gå fort, man lämnar bokstavligen det hus, dom ägodelar och det hem man har haft. Man måste bygga upp ett helt nytt liv, utan att veta hur det ska gå till. Hjälpen fanns inte då, men insikten är större idag. Det glädjer mig, ger mig hopp.

Detta hände mig när jag var väldigt ung, och det har jag skrivit om tidigare. Jag gick vidare.

Tyvärr så träffade jag ändå en man med rapp käft och en självbild så grandios att den inte gick att ifrågasätta. Han var mkt dominant. Vi fick barn ihop, när yngsta barnet var 1 år förstod jag att han var otrogen, när hon var 1,5 år var relationen över.

Jag tackar Gud för det.

Vi har efter det möts i rättssalar.

För honom handlade det om honom och att inte ge mig rätt, för mig om barnen.

Hans största ilska än idag, verkar bestå i att jag drog brallorna av honom och avslöjade vem han faktiskt var.

För mig var det en sorg att behöva göra det.

Umgänget med barn är numera begränsat för honom, och underhåll betalas ut när det ska.

Barnen är större och deras röster starkare.

Så hopp finns och det är det jag vill förmedla.

Gå om du sitter i en relation som förgör dig och ev. barn.

Du är värd mer. Dina barn är värd mera.

Du överlever och sen efter ett tag börjar du leva igen.

Sorgen kommer du alltid bära med dig, men den går att leva med.

Det går inte att leva i en relation som vill förgöra det som är Du.

Jag skriver det här för Josefin, mig och alla kvinnor som förtjänar/ förtjänade att få så mkt mer än dom gav.

Att få leva och vara precis som dom är.

Okategoriserade

On Hold

Då var det Vår.

Har knappt tagit in det, även om ljuset är välkommet.

Jag har mest gått i ett tomrum, utan ord, tankar eller känslor.

Vilket är ett ganska märkligt tillstånd för mig som tänker högt och lågt om det mesta i vanliga fall.

Det är väl ngn kappsäck som blivit för tung, ngn bägare som runnit över.

Tror det händer alla ibland.

Det tar stopp liksom och försvaret sätter in och pausar världen ett tag.

Distans och perspektiv är bra ibland, man ser saker för vad dom är, inte det man önskar.

Tänker sitta ett tag och leta efter ngt som kan gripa (tag i) mig.

Fast.

Va fan ska man med känslor till?

Skojar halvhjärtat, för hur jag än försöker så kommer jag braka ut ur tomrummet med dunder och brak, och komma ut som en superkvinna.

En person sa till mig att jag är förutsägbar i min oförutsägbarhet för länge sedan.

Vi får hoppas det.

Nu ska jag hämta mina flickor från sånglektionen, dom sjunger; ”jag ska bara vara mig själv”.

Se där; nu kände jag kärlek och stolthet.

Mina barn, meningen med allt. 💖

 

Okategoriserade

Semester? Semester!

Jag är på semester, vilket är välbehövligt och skönt.

Solen skiner, poolen svalkar och rummet är fint.

Det är jag, (Bamse/Tiger), maken, (Skalman), dotter 1, (Lilleskutt/Nalle Puh) och dotter 2, (Tiger/Lille skutt).

Vi personligheter ska samsas.

Det är intressant och lite jobbigt att vara en Bamsetiger emot en Skalman som vill bestämma hur alla ska vara, utan tanke på behov eller personlighet.

Det är svårt att förklara för en Tiger att man inte behöver gå all in direkt, utan att vi har tid, att det kostar mer energi att riva runt i het sol. Även Tigrar behöver återhämtning.

Det är svårt för Lilleskutt att sortera in hur balans ska vara för att leka, äta, göra och vila för att det ska kännas säkert.

Det är svårt för en Bamsemamma att få alla dessa sedda.

Det är konkurrens helt klart, även om det naturligtvis och självklart är barnens behov som ska gå först. Oavsett andras mat, sov- och gå klockor.

Jag förstår varför familjer bråkar på semestern. .

Det är ganska solklart.

Alla troll spricker i ljuset.

Det är mkt svårare att förstå varför man inte kan se längre än sig själv, att vi är olika, behöver olika och önskar oss olika saker och behöver bemöta detta.

Man kanske ska ha semester var för sig?

Med egon som gifter sig fint, som gamla lagrade viner? Så fruktansvärt tråkigt och förutsägbart.

Vad vet jag?

Inte mkt om man frågar en Skalman, men massor om man frågar Lilleskutt och Tiger.

Man kommer långt på att vara snäll och stark iaf.

Nu ska jag sola mig varm och sen leka i poolen.

Over and out.

Okategoriserade

Gult är fult

Idag tänkte jag på vad som är fult.

Direkt tänkte jag på falskhet och lögner. Det är nog det fulaste som finns.

Direkt när lögnen är påvisad så blir personen som ljugit väldigt ful och det man tänkt varit vackert om personen raderas ut i samma sekund.

Det är fascinerande hur snabbt det kan slå om, och lite läskigt.

Jag tycker att gult är ganska fult.

Inte för att det rimmar, utan kanske för att jag älskade den färgen en period i livet och målade väggar gula där jag bodde. Verkligen jättemkt gult, överallt. För mkt alltså. Så för mkt av ngt kan bli fult.

Jag tycker det är fult när folk ställer in sig och låtsas.

Pölsa är också ganska fult.

Gråa dagar med slask likaså.

Dyra skjortor med slips, och guldtänder, blä.

Män med tre hårstrån som ligger utsmetade över hårbotten. Tips; raka huvudet.

Stormaktsmän med orangefärgad hy och löshår som är blonderat, särskilt tillsammans med en narcissistisk läggning; är kräkframkallande.

Bekräftelsetorskar är sällsynt fula fiskar.

Jag har faktiskt ändå aldrig gått på utseende, utan det är alltid vem man är som varit viktigt.

Är man dum och elak, så är man alltid ful.

Vi pratar mkt om vad som är fult och fint, jag och mina småtjejer.

Min blivande 10 åring, får höra att det är fint att vara smal, försöka vara snygg för killar och trevlig. Det är fult att vara nöjd med sig själv, ta plats och höras, samt vara sig själv.

Hon är ju uppfostrad med att vara nöjd och stolt över sig som person, samtidigt som trycket av vara som andra är stort. Hon har varit arg en period över detta.

Ifrågasatt ideal som råder och nu hittat sin väg. Hon väljer sig själv. Det har i sin tur orsakat debatt i kompisgruppen.

Men av ngn anledning så vill alla vara kompis med just henne, och två killar har frågat chans med ett; tyvärr nej, svar.

Jag är inte orolig över att hon kan skilja på fult och vackert.

Min yngsta dotter har ju alltid varit sig själv, det har också alla vant sig vid, ingen får säga att ngn snäll är ful i hennes närhet, då är man rökt.

Hon har en kille, han vill bli tjej när han blir stor och det är inget konstigt med det.

Är man ärlig mot sig själv och emot sin omgivning, samt har empati, kan man nog inte vara ful.

Våga vara vacker.

Okategoriserade

Vardagsflykt

Faktiskt så känner jag för att strejka.

Inte göra samma procedur igen.

Iväg och check, check, check.

Le, le, le.

Lyssna, lyssna, lyssna.

Jag rymmer.

Till ett annat land, med ett stort hav och prasslande lövträd.

Sen bygger jag en båt, åker runt och ser världen.

Jag tar ett dykcert.

Letar efter skeppsvrak på havets botten.

Jagar hajar.

Samlar på mjuka stenar.

Bygger ett stenhus på en vacker ö.

Gör en sagoträdgård.

Eller så dricker jag mer kaffe. Tar en snus.

Åker iväg och jobbar.

Vi får se hur det blir.

Okategoriserade

Ja det är våren, ja det är våren, som har kommit igen och med den kärleken…

6700D3DE-0768-4846-BD93-039F64F688F9Idag funderade jag på vad som är vackert.

Direkt tänkte jag på mina barn, såg deras ansikten och personligheter blixtra förbi och som vanligt knöt det sig i halsgropen, ögonen blev blöta och den kärleken som kändes i hela mig måste nog vara det som är vackrast. Det är ngt man inte kan ifrågasätta, den är stark, äkta, oändlig och med mkt ömhet och ödmjukhet. Tänk att få finnas med ngt så vackert?

Jag är en rik människa.

Det är alltså vackert med ren kärlek.

Jag tänkte på himlen med vårljus , ljud med droppande och fåglar, den hårda vinden som blivit mjuk och värmen som anas; det är vackert.

Våren som inte kan ifrågasättas, som alltid kommer, som ngn man saknat länge.

Våren är vacker.

Jag föreläste häromdagen, ganska sent på eftermiddagen, för en grupp patienter och anhöriga.

Dessa patienter som nästan alltid mår sämst på em/kväll hade släpat sig till lokalen, dom gick runt, stannade till, var framåtlutade, dom skojade lite och jag med dom, jag tänkte att dom var vackra. Deras tålamod med en skitsjukdom, som gjorde att dom tagit sig till lokal och kunde skoja, det var vackert respektingivande.

Jag tänkte att rent generellt så är nästan alla gamla människor vackra, då många av dom bär så mkt historia och erfarenhet.

Barn och gamla tar sig tid och lever i stunden, det är eftersträvansvärt.

Frågan är vilka som lever mest och bäst? Som njuter av det vackra.

När jag tänker tillbaka på vad som är vackert, så är det styrkan i en känsla som är vacker.

Tänker jag på ngt ting som är vackert så är det alltid anknytningen till det som är viktigt, inte saken i sig.

Så inget kan i sig vara vackert förutom då man tillskriver det som vackert själv.

Tur att jag är så vacker!

Var vackra folket, för nu kommer våren med stormsteg. Då kan man unna sig att vara vacker, jag tillskriver alla skönhet som gjort ngt för att förtjäna det.